Idrottsgalan 2009

Skrivet av: Jessica

Jag satte igång TVn när jag skulle äta och vad visades där om inte Idrottsgalan. Jag är ingen sportfanatiker eller dylikt. Jag ändrar inte om mitt liv så att det ska passa tv tablåerna som visar upp alla möjliga sporter. Dock kan jag förstå, känna med i och tycka om sport. När man ser klipp över olika idrottsprestationer blir jag nästan tårögd. Jag kan själv relatera till hur det känns att vinna. Jag spelar bowling och även om det knappast är på samma nivå så kan även jag känna adrenalinet rusa när vinsten är inom räckhåll. Därför uppskattar jag att Idrottsgalan finns och hyllar dessa prestationer.

Årets gala var dock inget speciellt. Talen var stela, musiken medioker (förutom Tom Jones medleyt) och komikerna fick mig inte att skratta. Det sämsta man dessutom kan göra när man vinner är att komma upp på podiet och ta fram en lapp med ett tal, sedan i nästa andetag säga att man inte förväntade sig att vinna. Man kan inte komma med ett förberett tal och säga att man inte väntade sig något. Jag förstår att man måste förbereda något om man är nominerad, samtidigt som man inte tror att man ska vinna. Men man kan bara inte säga så, det blir liksom fel.

Musiken i sig var bra, i alla fall när det gäller låtvalet, men de som sjöng var sådär. Tommy Körberg är fantastisk, men det finns bara en person som kan sjunga The Winner Takes It All och det är Agnetha Fältskog. Det låter så ansträngt när någon annan än hon sjunger den. Tyvärr Tommy… Låten Barcelona sjöngs också av duktiga sångare, men den gjorde sig liksom inte live. The Best var inte heller någon succé. Originalen är väl alltid bäst antar jag.

Angående humorn. Ingen gillar komikerna Gustafsson och Gustafsson mer än jag, men det klickade inte riktigt. Nu såg jag inte de första 30 minuterna av galan, så det kan hända att jag missade något där. Men det övriga var inget att hänga i granen. Jag drog lite på smilbanden, men inte mer. När Robert Gustafsson lekte Per Gessle och sjöng den nya OS låten blev det pinsamt. Man kan inte sjunga om misslyckande så tätt inpå. Inte på det sättet. Självklart måste man ha lite självdistans och acceptera en hel del när man är en offentlig person, men det här var lite fel. När man visade Therese Alshammars dilemma (från OS) såg man missnöjet i Lars Frölanders blick. Man ska hylla de som lyckats, inte håna de som misslyckats. Inte än i alla fall.

Jerring priset gick till Charlotte Kalla. Kul att någon (för mig) helt okänd vinner. Själv hoppades jag på Susanna Kallur. Jag kan inte riktigt motivera varför, utan det är mest en känsla. Jag ringde faktiskt och röstade några gånger.

I övrigt gick priserna till de som man förväntade sig och hoppades på.

Det som dock gjorde galan sevärd var Peter Settman. Fantastisk person, med otrolig komisk tajmning! Trots allt negativt som jag skrivit så är Idrottsgalan ändå sevärd i sig, år efter år.

Skrivet av: Jessica

Filed Under: TV

Tags: TV